Under våren och hösten 2003 träffade jag Astrid Andersson på Livslusthuset Delfinen i Eskilstuna. Vi pratade och sjöng sånger som Astrid haft med sig som tidningsurklipp i bruna A4-kuvert. Det blev både ett vishäfte, ett kassettband, en CD och en artikel i tidningen.
Klicka på häftet för att bläddra i det. Alla bilder kommer från Astrids fotoalbum.
Här sjunger Astrid.
Kärleken är livets bästa vän
För många år sedan ordnade jag sångstunder på en dagverksamhet i Södermanland.
Här fanns det mycket trevlig personal och sångglada deltagare som jag fick sitta tillsammans med och sjunga runt ett kaffebord. Men – en av damerna ville hellre sitta i syrummet och arbeta när vi sjöng. Det fick hon förstås göra…
En dag sjöng vi Lilla vackra Anna – som slutar med orden:
Sist vi följas åt till himmelen
råka far och mor på nytt igen.
Vi blir åter unga
börjar åter sjunga.
Kärleken är livets bästa vän.
– Den här sista versraden är väl så vacker så den kunde broderas på en väggbonad, sa jag.
Sedan sjöng vi vidare och varje vecka kom jag tillbaka till dagverksamheten och våra sångstunder. När terminen så var slut blev det förstås kaffe och tårta – och så fick jag en liten papprulle med något i.
– Du måste öppna den här! sa alla.
Och vad tror ni fanns inuti papprullen?
Jo, en väggbonad med texten: “Kärleken är livets bästa vän”
Den som broderat bonaden hette Astrid och det var hon som hellre satt och sydde i stället för att vara med och sjunga. Men när vi körde i gång igen med sångstunderna placerade Astrid sig alltid på stolen till vänster om mig och sjöng av hjärtats lust. Varje vecka hade också Astrid med sig ett brunt A4-kuvert med sånger som jag allt som oftast aldrig hört talas om.
– Kan du den här? brukade hon fråga.
Jag förstod att Astrid satt på en sångskatt som vida översteg min egen.
Det här borde dokumenteras!
Tänk om vi kunde spela in Astrids sånger och göra ett vishäfte med noter och ackord…
– Vilka sånger tycker du bäst om?
– Jag älskar alla sånger som jag kan, svarade Astrid.
Det blev ett häfte med 28 sånger och ett kassettband med Astrids egen sång a capella. Astrid fick välja tonart, jag gav henne en ton på gitarren och körde sedan i gång bandspelaren.
