Melodi: Zandahls kanon
Boken innehåller historien bakom Anton Bernhard Zandahls experiment i Hammarby sjö den 14 augusti 1865.
Experimentet blev tyvärr ett fiasko, men Frans Hodells kuplett om händelsen blev en revysuccé som Zandahls kanon!
Här finns 128 sångtexter från 1865 till 2021 – alla till samma melodi: Zandahls kanon.
Vill du läsa boken som PDF?
Klicka på bilden!
Vill du bläddra i boken? Klicka på den lilla bilden nedanför!
Zandahls kanon är en vismelodi vars ursprung vi inte riktigt känner till. Förmodligen skapades den i Tyskland och nådde Sverige någon gång under mitten av 1800-talet. Enligt samtida källor skrev Gustaf de Vylder visan Ynglingens fantasi 1858 till denna melodi.
Den 14 augusti 1865 gjorde mekanikus A.B. Zandahl fiasko med ett publikt experiment med en undervattenskanon i Hammarby sjö. Händelsen blev mycket omtalad och omskriven i dagspressen. Tre månader senare använde Frans Hodell händelsen till en kuplett i sitt lustspel Andersson, Pettersson och Lundström på Södra Teatern i Stockholm. Visan om Zandahls kanon gjorde succé, liksom hela föreställningen.
Nu får melodin vingar!
Under de kommande åren skrivs det hundratals texter med melodihänvisningen Zandahls kanon. Texterna publiceras både som skillingtryck och i tidningar över hela landet. Under resten av 1800-talet får melodin bära texter kring den tidiga arbetarrörelsen, utställningar, telefonen, marknader, öl, margarin, tullar, mord och skojare.
1929 använder Hjalmar Gullberg och Bengt Hjelmqvist melodin till en kuplett i Winges nyårsrevy: Skånska slott och herresäten. Visan sjungs in av Edvard Persson och nu får melodin ännu mer luft under vingarna! På senare år tycks melodihänvisningen Skånska slott och herresäten dominera – åtminstone vad det gäller snapsvisor.
Melodi: Zandahls kanon
I häftet finns ett urval av sångerna från boken Melodi: Zandahls kanon samlade.
Ackorden är utskrivna på alla verser.
Det här häftet har jag tänkt att bygga vidare på. Det tar lite tid, men varefter nya texter ansluter kommer häftet att växa i omfång.
Klicka på bilden så öppnas den senaste upplagan av häftet!
Anton Bernhard Sandahl föddes i Skara den 30 juli 1816. Enligt Skövde stads husförhörslängd var han skollärare och gift med Hedvig Rylander. De bodde i Skövde och fick tre barn tillsammans, under åren 1846-49, två flickor och en pojke. Enligt samma husförhörslängd lämnade han sin familj och flyttade till okänd ort.
Nästa gång vi läser något om Zandahl bor han i Stockholm. Här arbetar han som uppfinnare och mekaniker. År 1861 fick Zandahl patent på sitt tändnålsgevär. Geväret ingår numera i Livrustkammarens samlingar.
A B Zandahls patent
Dekor: Riksvapen, Sverige namnchiffer CXV krönt
Samma år ändrar han stavningen på sitt efternamn till Zandahl. Vid den här tiden har Zandahl många andra idéer kring olika vapen – men lyckas inte fullfölja sina planer. Efter den märkliga händelsen i augusti 1865 blir Zandahl sedd som en skojare och en löjlig figur i omvärldens ögon.
Mot slutet av 1860-talet arbetar Zandahl med att skapa en ny sorts undervattensbåt på Skärgårdsartilleriets varv på Skeppsholmen. U-båten har formen av en svärdfisk med en lång stång i fören. Den framdrivs med en propeller som sättes igång med en trampmaskin. Marinen är dock inte imponerad och projektet skrotas.
Ännu 1873 inlämnar den outtröttlige Zandahl en modell och en ritning till Överståthållarämbetet på en av honom uppfunnen livräddningsstång att användas för räddning av människoliv vid eldsvådor i Stockholm.
Den 19 mars 1875 läser vi tråkiga nyheter i Fäderneslandet:
“I onsdags stod målaren Anton Bernhard Zandahl tilltalad för bettleri och försök till bedrägeri. Efter slutat förhör dömdes han att såsom försvarslös och bettlare intagas å arbetshus”. Efter detta går uppgifterna om Anton Bernhard Zandahl isär. Enligt en källa avlider han bara någon månad senare, men enligt Livrustkammarens arkiv lever han fram till 1880.
Vad hände egentligen vid Hammarby sjö den där måndagskvällen den 14 augusti 1865? Vad var det som gick fel? Någon bluff eller lurendrejeri från Zandahls sida var det säkerligen inte. Han ville ge en stockholmarna ett spektakel – och förhoppningsvis tjäna några riksdaler till sin skrala kassa. Det var heller inte första gången han ordnade en föreställning där allmänheten inbjöds. Zandahl annonserade i flera tidningar om det kommande evenemanget. En annons i Stockholms Dagblad kostade det här året 8 öre per annonsrad. Ingen annons infördes under 25 öre. Det kunde det vara värt, menade säkert Zandahl.
Annonserna i tidningarna gav resultat. Det kom väldigt mycket folk till Hammarby sjö. Zandahl hade avgränsat de bästa åskådarplatserna med en inhägnad. För att komma in här måste man ha en biljett, som kostade 1 riksdaler. Tyvärr plankade mängder av stockholmare, så det blev inte många biljetter sålda.
Nu väntade alla på att evenemanget skulle starta. Det drog ut på tiden och folk blev allt mer otåliga. Anledningen till dröjsmålet var att kruthandlare Lind vid Stadsgården vägrade Zandahl kredit. Utan krut var det förstås omöjligt att spränga den stenlastade båten som låg ankrad i Hammarby sjö. Zandahl menade att han väntade på kungen. Han hade också skickat en inbjudan till Karl XV, men det är väl tveksamt om den ens nått fram till majestätet.
Enligt en ögonvittnesskildring publicerad i Dagens Nyheter den 16 augusti var allt som allmänheten fick se en “gammal rutten båt med röd flagga som låg 4 à 5 tum öfver vattnet”. Utöver det: …”något som liknade en rund snus-burk”, som skulle vara själva spränganordningen.
Folkmassan kände sig lurad. Båten drogs upp ur vattnet och släpades “…från Lugnet utom Danviken, Tjärhofsgatan, Stadsträdgårdsgatan och Stora Glas-bruksgatan framåt”. De var på väg med båten mot Södermalmstorg, där Zandahl bodde. Polisen blandade sig dock snart i saken. Med soldater till hjälp kunde de bringa båten i lugn hamn ned i “Jernvågen”.
På begäran infördes i DN följande dag ett tillrättaläggande av A.B. Zandahl:
Tillkännagivande.
Under det jag förliden måndags afton var sysselsatt med förberedelserna till det blifvande experimentet, behagade en otålig folkhop, som ej hade tid att vänta, uppdraga båten på land samt bortföra den långt från stranden. I följd häraf kunde sprängningen då ej verkställas.
Nu kommer den hädanefter att ske blott för vederbörande och herrar, som mig gynnat samt de som erhållit biljetter, på den dag allena för dem och herrar tidningsredaktörer kommer att tillkännagifvas, emedan dessa hafva medverkat till de dyra kostnaderna.
A.B. Zandahl
Och Stockholms Dagblad skrev den 17 augusti 1865:
Lustspelet Andersson, Pettersson och Lundström i tre akter och sju tablåer är skrivet av Frans Hodell. Hodell var en av landets flitigaste lustspelsförfattare med drygt hundra olika teaterstycken. Stycket är ursprungligen baserat på komedin Der böse Geist Lumpacivagabundus av Johann Nestroy 1833.
Pjäsen inleds i trollens rike. Trollen slår vad om hur människorna klarar av att bära lycka och framgång. Tre gesäller väljs ut, den melankoliske Andersson, den fåfänge Pettersson och den festglade Lundström.
Lyckans gudinna Fortuna visar sig i en dröm och avslöjar vinstnumret i Hamburgerlotteriet. Vännerna vinner högsta vinsten och börjar leva i sus och dus. Andersson räddas av kärleken, de bägge andra förlorar allt de har fått. Sens moral: Ingen lycka utan kärlek!
Sandahls kanon dyker upp i fjärde tablåns första scen – sång nummer tolv.
Melodihänvisning: “I gnistrande vinet” etc.-känd positivvisa. Sången sjungs av en positivspelare som efter framträdandet samlar in pengar i sin mössa.
Efter viss tveksamhet hos publiken blev föreställningen en stor succé. Den spelades mer än 700 gånger under åren 1865-1912. Räknar vi med alla föreställningar utanför Stockholm blir antalet säkert fler än 1000
Har du en egen text till melodi: Zandahls kanon?
Nästan alla texter jag hittat har varit publicerade som skillingtryck eller i dagstidningar. Alldeles säkert finns det hundratals texter kring melodin som jag inte känner till. Om du själv har skrivit eller känner till en text till melodin är du välkommen att skicka in den till mig.