Halta Lottas krog
Melodin till Halta Lottas krog kommer ursprungligen från en amerikansk söndagsskolesång, komponerad i slutet av 1850-talet.
Under det nordamerikanska inbördeskriget (1861–1865) fick melodin en berömd profan text, då nordstatssoldaterna sjöng om ”John Brown’s Body”.
I Sverige utgavs den religiösa visan av bröderna Palmquist 1862 som en väckelsesång, med refrängen ”Ära, ära, halleluja” – soldat- och marschvarianten kom förmodligen något senare och blev alltså ”Halta Lottas Krog”.
Halta Lottas krog var fram till 1870-talet en krog vid Vallgatan 2 i kvarteret Sidenvävaren i centrala Göteborg. “Lotta” (död 1888) kom från Våmbs socken i Västergötland, och hennes gäster var främst artilleristerna från den närbelägna Borgerskapets kasern. Hon hade ett gott humör, och sjöng gärna visor, berättade roliga historier och var mycket populär i grannskapet.
Klicka på noterna för att öppna som PDF!
Aftonen
Karl August Nicander
Karl August Nicander (1799–1839) var en romantisk poet som ofta skrev naturlyrik med stilla, stämningsfull ton. Aftonen är typisk för hans stil: kvällsro, naturens vila, och en mild, lyrisk känsla.
Musiken är komponerad av Friedrich Franz Hurka 1762-1805.
Aftonen
Karl August Nicander
Välkommen, välkommen du klara,
du stilla och ljuvliga kväll.
Nu låter jag sorgerna fara,
du gör mig så trygg och så säll.
En ängel på glänsande vingar,
du svävar från himmelen ner.
Du kraft åt det levande bringar
och svalka åt jorden du ger.
Ditt guld över ekarnas toppar
och blånande bergen du sår.
Milt läskar du blommornas knoppar
med daggens balsamiska tår.
Och fåglarna glada och fria,
som hoppet du aldrig bedrog.
De sjunga sitt ”Ave Maria”
i dal och på berg och i skog.
Vad gör det att skymningen breder
sitt flor? hon är tankarnas vän.
Vad gör det att solen går neder?
Hon kommer i morgon igen.
På purprade molnet hon blänker.
Hon liknar den dödliges hopp,
ty knappt hon i väster sig sänker
förrän hon i öster går opp.
Nu låta vi sorgerna fara,
du hägnar vårt fredliga tjäll.
Välkommen, välkommen, du klara
du stilla och ljuvliga kväll.
Karl August Nicander